Han såg inte

ögonen var brustna

för mycket seende

gjorde att han inte längre orkade se

han hade aldrig blivit sedd

inte för vem han var

den han var

inte för allt det som han bar inom sej

hans trasiga irisar svepte över omgivningar

med spruckna pupiller

var hans värld trasig

aldrig mer hel

bilden hade blivit skev

kunde inte tolka vad han såg

kraftlös

lärt sej att hålla i gen

inte längre

inte hit

kom inte nära

mina händer är lika hårda som mitt hjärta

inte känna

inte se

öppnar inte mitt hjärta

inte nu

kommer att svämma över

för många ord

undrar om mina känslor får plats på denna jord

Han mötte sin förtvivlan

inombords såg han alla såren

blödande

de torkade

de som inte längra orkade blöda

förtvivlans läkning i själens hjärta

orden i hans inre tog plats

bilderna formades till ord

sakta flöt de ut över hans läppar

hjärtats ord

i en ständig ström

formade ett liv

ett läkande liv

fick händer att mjukna

hjärtan att öppnas

seende vidare genom livet

stolt vandrande

alltmer hel