Jenny är Gunnars favoritmoster. De andra två är också snälla men moster Jenny är särskild. Hon har alltid haft ett gott öga till Gunnar och hon är den som förstår honom och ger honom bekräftelse.

Bekräftelse ger förstås mamma och pappa på sitt vis, men de har också uppgiften att kritisera och ställa krav. Gunnar är nog på det hela taget lyckligt lottad men när han träffar moster Jenny känns det som om hon ser honom och accepterar honom som han är, utan att vilja göra om honom på det sätt som han ofta upplever att hans föräldrar försöker göra. När mamma klagar på Gunnar för att han är mager och äter för dåligt så säger moster Jenny att han är smärt, och att han duger som han är.

Och hon är inte en sån där som ifrågasätter och misstänker. När Gunnar är fyra år eller så är han en stund ensam i trädgården hemma hon moster Jenny och morbror Arvid. Där står en buske med någonting som ser ut som ärtskidor. Gunnar undersöker en av ärtskidorna och finner att de innehåller en sorts ärter. Gunnar vet att det är krig i världen och brist på allt möjligt. I stället för kaffe använder man något som kallas surrogat. Kanske det här också kan användas till någonting. Han tar med sig en av ärtskidorna in i köket och visar den för moster Jenny. Han ser genast att hon blir förskräckt. Men hon behärskar sig och frågar om han har ätit av ärterna. Nej det har han inte och det säger han. Nu är det gullregn det är fråga om, och ärterna är starkt giftiga. Så moster Jennys oro är befogad. Men hon inser också att om hon skulle försöka pressa Gunnar för att se om han talar sanning skulle han bli rädd och bara blåneka även om det varit sant.

Åren rullar på. Fort tycker dom stora men det kan inte ett barn hålla med om. Skolfröken har sagt att när ni blir stora som jag då ska ni få se. Tiden kan gå fort för den ene och långsamt för den andre. Ändå finns det dom som menar att tiden går lika fort för alla.

Nu är Gunnar nio år. Kriget är slut och bilarna går på bensin i stället för på gengas. Att åren går är i alla fall sant även om deras hastighet kan diskuteras. Hans pappa som är lärare har fått en tjänst på småskoleseminariet i Falun. Innan höstterminen börjar skall familjen ha flyttat dit. Men det är ett problem. Den lägenhet som de skall flytta in i skulle enligt planerna ha varit färdigbyggd i slutet av juli men det är den inte. Det kan dröja månader innan de får flytta in, och under tiden måste de ordna med en tillfällig bostad. Men en sådan är inte lätt att få tag i. Lösningen blir en liten vindslägenhet på ett rum och kök. Men för en familj på fem personer blir det svårt att bo där, särskilt som den yngste inte har fyllt ett år. Mamma är bekymrad och hon berättar om sin oro för moster Jenny. Men moster Jenny har en idé. Hon kan ta hand om Gunnar tills bostadsfrågan blivit löst. Han kan gå i skolan i Nysäter där moster Jenny och morbror Arvid bor. Och Gunnar tycker att det låter som ett bra förslag. Visst känns det pirrigt att börja i en ny skola men det skulle det ju bli i alla fall.

Nu är det så att Gunnar är ett år yngre än sina klasskamrater. Han fick hoppa över första klassen eftersom han kunde läsa. Han har vant sig vid att vara yngst och i förhållande till de större och starkarna grabbarna har han lärt sig att det är bäst att inte sticka opp. Då får man i stort sett vara i fred. Han tänker fortsätta att köra en låg profil, inte försöka mopsa sig och vara stöddig.
Men i den klassen han nu börjar i märker han från början att det är något konstigt. En av grabbarna är alldeles tydligt utsatt för mobbing av de största och starkaste.

Gunnar tycker att det är orättvist. Den mobbade sätter sig i ett hörn av skolgården medan de stora starka lattjar med en boll. Gunnar går dit och sätter sig för att prata med den mobbade. Men det dröjer inte länge förän han får veta att om han fortsätter att bry sig om den som de andra retar och trakasserar så ska han åka på spö. Och Gunnar har lärt sig att en låg profil är det enda som skyddar honom. Hans försök att försvara den som de andra utsett som ett offer bemöts bara med hån och mera hotelser. Han upplever det som att han inte har en chans mot övermakten.

Gunnar har det bra hos moster Jenny och morbror Arvid. Efter skolan och läxläsningen brukar han ta en tur på sin cykel i den lilla byn. Ofta är han nere vid älven. Där finns en svängbro, och när stora båtar vill passera fälls bommarna ner och den stora bron svängs. Den manövreras från en liten hytt vid sidan av vägbanan. En gång när det sker står Gunnar där med sin cykel. Mannen som manövrerar bron vinkar åt Gunnar att han får komma in i hytten. Broskötaren är mycket vänlig och visar manöverbordet. Gunnar får till och med äran att trycka på knapparna som får den stora bron att svänga. Underbart tycker Gunnar och sedan dess är han ofta nere vid bron och hoppas på att det skall komma en båt så han får trycka på knappen som sätter bron i svängning. Men när bron skall ställas i rätt läge igen då måste broskötaren trycka på knappen i precis rätt ögonblick annars hamnar bron fel.

En dag när han är nere vid älven ser han till sin förvåning en av sina klasskamrater. Den som de andra brukar trakassera och retas med. Han bor inte i själva byn utan en bit utanför. Han tycks ha ett speciellt ärende med att komma till älven och han talar om vad det är. Det ligger en skuta förtöjd vid bryggan. Och ärendet är att han har ett avtal med en sjöman på skutan att sjömannen skall knulla honom i röven. Det får han betalt för.

Något liknande har Gunnar aldrig hört talas om. Men det är heller inget som han måste börja ställa frågor om. Han sätter sig tillsammans med kamraten på en bänk nere vid bryggan. Det dröjer en stund och så kommer sjömannen ut. Kamraten reser sig för att gå ombord på skutan. Sjömannen tittar frågande på Gunnar. En till som han kunde knulla i röven? Men Gunnar skakar på huvudet, tar sin cykel och åker därifrån.

Någon vecka senare ställer moster Jenny några frågor till Gunnar. Det är nämligen så att brovakten som bor vid älven mitt emot där skutorna brukar lägga till har observerat Gunnar och hans kamrat när de satt där. Och historien med sjömannen är uppdagad. Så nu är frågan: vad hade Gunnar med det hela att göra?

Det var ju bara en slump att han råkade befinna sig där. Och hade nu moster Jenny varit av den sorten som ifrågasätter och misstänker så hade det hela kunnat bli väldigt obehagligt. Men nu var hon ju inte det.

Och frampå hösten är lägenheten i Falun klar för inflyttning. Gunnar återförenas med sin familj. Tiden hos moster Jenny och morbror Arvid bleknar i minnet och ersätts av många nya intryck. Men av Gunnars mostrar är Jenny fortfarande favoriten.