För mig finns ingen väg tillbaka.
Jag har aldrig varit där.
Vet inte vart jag skall gå.
Förlitar mig på dina ord om att ett sådant ställe verkligen existerar.
Du säger att det inte finns någon karta.
Att ingen väg är rätt eller fel.

Ibland jag undrar, jag tvivlar.

Även för mig?

Du lugnar mig när du berättar att det är likadant för alla.
Det var så även för dig.
Vägen dit är olika lång, ser annorlunda ut.

Alla som söker kommer att finna till slut.

Jag vet redan vart jag ska säger du.
Jag har en inre kompass som kommer att visa och leda mig rätt.

Undrar om inte min är trasig?

Du lovar att min är hel.
Att jag behöver lära mig att avläsa den.
Likt Lyras Gyllene Kompass i den Mörka Materian.
Lyssna inuti.
Samvetet talar till mig hela tiden.

Samvetet.
Vilket trams!
Eller?

Det kan inte stämma.
Jag har lyssnat och det leder mig till katastrof om och om igen.

Du säger att då har jag inte lyssnat på samvetet.
Det är rädslans röst jag har följt.
Den som kommer leda mig rätt är mycket lägre och har en mjukare ton.
Lär dig att lyssna och se vilka under som kommer uppenbara sig.

Sedan dess har jag vandrat.
Jag är på väg.

En dag kommer jag fram.
Till mitt nya hem.
Jag längtar.

Hem ljuva hem.