Jag ligger ensam i en skokartong

tusen frusna bergsdalar svävar

höjer mitt hjärta

gör mig yr


I en låg dimma flyr en siluett

likt illusion av Fritz Lang

där trivs smaklös sömn

i min dröm


Då fyra kvinnor lutar sig emot mitt bo

börjar något mer än bergen flyga

sorgsna leeden underifrån

bär mig hem


Såg jag min egen skugga springa iväg?

Bland mina dalar är folket tyst

de lyfter mig till mörk sol

är jag död?