***

Den engelska versionen återfinns på Forum Romanum och kom tidigare från en nedlagd website vid University of Richmond

Dramatis Personae

Euclios Husgud, Prologläsaren
Euclio, en gammal gentleman från Aten
Staphyla, hans gamla slavinna 
Eunomia, en dam från Aten
Megadorus, en gammal gentleman från Aten, Eunomias broder
Pythodicus, hans slav
Congrio, kock
Anthrax, kock
Strobilus, Lyconides slav
Lyconides, en yngre gentleman från Aten, Eunomias son
Phaedria, Euclios dotter
Musikflickor



Scenen: Aten. En gata på vilken husen står av Euclio och Megadorus, en smal gränd dem emellan; längst fram, ett altare.

Prolog

Läst av Euclios Husgud

På det att icke någon må undra vem jag är, skall jag det förtälja kort. Jag är Husguden i den familj vars hus ni nyss såg mig komma ifrån. Under många år nu jag denna boning har haft, som jag bevarat för fadern och farfadern till dess nuvarande innehavare. Denne mans farfar anförtrodde mig då ödmjukt bedjande, i största hemlighet, med en skatt utav guld : han gömde den i härdens mitt, bönfallande mig att vakta den åt honom. När han dog så kunde han inte förmå sig--så pass girig var han--att avslöja dess existens för sin egen son, och han valde att lämna honom penninglös hellre än att underrätta honom om hans skattgömma. Ett stycke mark, blott en bit, lämnade han dock honom, att slita och släpa uppå för en miserabel levnad.

Efter bortgången av den som hade överlämnat guldet i mitt förvar, började jag att iakttaga huruvida sonen skulle hålla mig i större ära än hans fader gjort. Faktum är, att hans försummelse växte och växte hastigt, och han visade mig allt mindre av ärofull respekt. Jag gjorde detsamma med honom: så dog även han. Han efterlämnade en son som för närvarande bebor detta hus, en man av samma gjutform som sin fader och farfader. Han har en dotter. Hon ber till mig konstant, med dagliga gåvor utav rökelse, eller vin, eller annorledes: hon skänker mig girlanger. Utav hänsyn till henne var det som jag fick Euclio att upptäcka skattgömman här på det att han desto lättare kunde finna henne en make, om han så önskade. Ty hon har blivit skändad utav en yngre gentleman av ytterst hög börd. Han vet vem det är som han har förorättat; vem han är vet hon ej, och vad gäller hennes far, är han okunnig om hela historien.

Jag skall bringa den gamle gentleman som bor här intill (pekande) att be om hennes hand idag. Mitt syfte med att så göra är det att den man som förorättat henne må gifta sig med henne desto lättare. Och den gamle gentleman som skall be om hennes hand är farbror till den unge gentleman som våldförde sig på henne om natten vid festspelen för Ceres. Men där är nu gamle Euclio bullrande inomhus som vanligt, lämnande sin åldriga tjänarinna utomhus så att hon icke får reda på hans hemlighet. Jag antar att han önskar blicka på sitt guld och se att det ej är stulet.

Titus Maccius Plautus 254 BC–184 BC

L Patrik WJ 31/05-01/06/11

Titus Maccius Plautus, commonly known as "Plautus", was a Roman playwright of the Old Latin period. His comedies are the earliest surviving intact works in Latin literature. He wrote Palliata comoedia, the genre devised by the innovator of Latin literature, Livius Andronicus.