En av oss sov på
en madrass på golvet
Den andre i en fåtölj
Den tredje låg
i sin sjukhussäng
och väntade på döden
Sådant var vårt liv
i tre veckors tid

På dagarna lyssnade
vi på musik och
spelade Trivial Pursuit
Pratade mycket
och skojade mitt
i sorgen och eländet

Slutet var oundvikligt
- det visste vi
De sista dygnen
blev den döendes
andhämtning
allt mer ansträngd
Han flämtade och
kippade efter luft
Mot slutet låg han
i ett barmhärtigt
medvetslöst morfinrus

Tidigt en lördag morgon
slutade hans hjärta att slå

De tre i sjukrummet
var mina söner och jag
Vi hade nog aldrig
tidigare i livet
stått varandra så nära
som vi gjorde dessa
sista tre veckor
Det är en tröst
En smärtsam tröst