Jag hatar början på alla månader
Min rastlösa själ finner ingen ro
Trots att jag stänger in mig och låtsas att jag inte finns
och kryper ihop i nån annans bo
Hur länge ska det behöva vara såhär?
När ska tiden ge med sig?
Vad jag än gör, brister min motivation
Vad är meningen med allt, när du inte finns?
Hur länge måste jag vänta
innan jag förstår vad jag väntar på?
Du försvann, och tog hela världen med dig
Lämnade mig på ett fält som efter en bomb
I ett år har jag gått här och letat
efter spillrorna av ett liv i en annan tid
Ett finger här, en byggkloss där
Det lilla som finns kvar är en jävla röra
Hur tar man upp, hur börjar man om
eller går vidare med inget utom damm från förr
Och vilken väg går man, i en stormig labyrint
där ingen av vägarna är kortare
Vart tar jag vägen när min destruktiva själ
ordinerar doser av för stor depression
Jag hatar verkligen början på alla månader
För bara då tvingas jag se allt i verklighetens version