Tager du
Denna åsna till karl
Att älska knölen
Tills livslusten dör
Och veta att han varit dig otrogen
Tills äntligen kärleksdöden
Skiljde oss fria

En man ska lämna sitt ursprung
För att suga musten ur sin kvinna
Och de två är etsade av frigolit och hönsdun
För
Så fort en kvinna vinkar
Mannen till henne blinkar
Och i henne tömmer sina hinkar
Av vind är hans trohet
Flyger vidare så fort benen bär

Stark som döden är kärlekskranka män
På bänkrad efter bänkrad
Lidelsen brinner av åtrå efter henne
Den andra
Hon med det extra
Glimten i ögat
Formerna att njuta av
Lockelsen att äta och dricka det otillåtna

Jag Arma Dumma Trogna Blåögda
Tog dig till äkta make
Att älska i nöd
Och lust
Och jag var dig trogen
Tills döden äntligen skiljde oss åt




©Susanne Angelöf