Mötte mig själv en dag
när jag hade bråttom
och var på väg
för att handla

men det var längesedan sist
och jag stannade till
för att åtminstone
säga hej

Och jag frågade
mig själv
hur det var
och läget och så
precis som man brukar

och jag undrade
vilken version
jag egentligen ville höra

för jag visste ju
att jag hade bråttom

och dessutom
var det ju mest
sånt man säger
utan att egentligen förvänta sig
annat än ett "jo det är bra"
eller "jämna plågor"
eller "jo det knallar"

Så jag sa
"ja det knallar och går"
och jag visste när jag sagt det
att det ju var en vit lögn

eller i alla fall en lögn
för visst går dagarna
men så mycket av knallar
har det inte varit
sedan fyrverkerierna
på nyår

Men inte hade jag tid
att lyssna
på berättelserna
från skogarna

och inte ville jag egentligen höra
om havet
och om himlen
och om den älskades ögon

när Coop väntade
och den grillade kycklingen
för kvällen
på altanen