Helig
Du är helig
sa han

Vacker som få

Du är enastående
Fantastisk

Har något extra

Ord flätas vid ord
Snärjer det som var jag
Lockar mig att falla

Flämtar efter luft
Paniken vrider sinnet ur led

Vad känner jag
Lockelsen
Förförelsen

Sen då

Tomheten

Ord för att fånga
Faller som splittrat glas
Sprids och skär sönder
Lämnar bara sår kvar

Minnet ärrat av de
Som ville äga stunden
Njutningen
Som stängde dörren
Utifrån

Lovade mer
Lovade ännu mer
Lovade allt
För att få stunden

Dörren stängd
Bulta så mycket ni vill
Hit kommer ni inte in

Era ord är tomma som nydiskat glas
Förförelsens lockrop ekar ohört

Nyckeln är kastad
Begravd i dyig sjö

Vandrar vidare

Ensam





©Susanne Angelöf