Om mötet var kort
var avskedet utdraget

Lyckligt var mötet
olyckligt avskedet

Utan att veta, var livet däremellan
det bästa som skett

Tid och lust för dystra tankar
fanns ej

Ej heller
att dikta en trasig sorlig dikt

Från 20 till 25 fanns hon där, som en extra ryggrad
utan att tänka på, gjorde den sitt
Visst smörjdes den, men inte nog
Visst käbblade den, vilket var tillräckligt

För att se åt andra
för att testa andra
för att testa mig själv

Det var fallet
som jag ryggradslös får leva med