När mitt liv skulle stå i blom

var jag uppslukad av tystnad

om jag var uppslukad

eller

om det ljudlösa bodde inom mig

vet jag inte 

Jag hade inga ord, inga toner

som flätat samman min själ

Jag var som en blek klippdocka 

i en byrålåda av ljus björk

beige till färgen som försvann

in i björkens ljusa nyans

Livet gav mig färg

så småningom

När sorgens fåglar 

flög över mitt huvud

och lät en svart fjäder dala

Med en svart fjäder i handen

gick jag... framåt... ett steg i taget

En ton föddes inom mig

värmde mig 

den födde min röst gav mig ett språk

Nu har glädjens och sorgens fåglar

flugit över mig och jag går framåt

Jag förstår nu och ser meningen

sorgen drabbar mig inte

inte glädjen heller

det är en melodi som jag fått

jag skall göra sånger av dem

de röda och svarta fjädrar

som jag bär i min hand

Livet gav mig färg, ord, ton