Så oändligt långsamt
Betraktar bit för bit
Ser solen forma handens längtan
Efter närhet
Ömhet

Betraktar tomheten
Fylld av ödsligheten
Vidderna som fladdrar på båda sidor om livet

I allt snabbare takt

Solen dalar i rummet
Kastade skuggstoft mot väggarna
Runt omkring ekar det ohörda

Ser fönstret immas av väntan
Vägen är ändå tom

Steg läggs vid steg där du gick

Kaskader av is faller tungt
Tårar stelnade
När solen skymdes av mörka moln

Ur djupet av hjärtat för en stund
Glimtade anade att du fanns
Den handen trevade efter

Ser min tomma hand längtansfylld
Ser glaset blänka på båda sidor
Ser vägen för alltid utan dina steg
Ser solens sista strålar falla mot trägolvet
Ser dig inte mer




©Susanne Angelöf