I skymning, där de sovande passerar
med blanka ögon och vilsna händer
kurar du sked med främlingar
ligger vidöppet vaken

och natten vilar sval intill dig
tröstar dig som träd tröstar
håller dig som ett barn

du lirkar blåsippor ur hennes händer
och drömmen famnar dig som en vind
det skeva ljuset innan åskan kommer
den första droppen regn på din panna