Ringen var sluten runt

den omsorgsfullt ben och fjäder

smyckade hyddan i utkanten

av deras fördömda by.

En ring av facklor och blodtörst

samlad för att slakta ondska

bort från deras förpestade jord.

Förledda av nya tidens herre

hade deras rädsla fört dem att finna svar

i en syndabock,

en syndabock som i eld skulle

brinnande bränna deras olycka bort.

Herren kastade den första facklan upp på det torra halm taket....

Nu skulle hon drivas ut.

Han skrek upp mot himlen som en befallning

med den utsvultna flocken i ryggen:

- Kom ut och möt din Dom, du din satans avkomma!

- Kom ut och möt min heliga kraft och mina eldar,

för i natt ska din ondska brännas från vår jord!

Taket var nu övertänt på

den i deras sinnen svarta boning

"Knastrande rök och förvirrade lågor

reste sig mot stjärnklar himmel

som om dem sträckte på sig

för att varnande ge

ett tecken till flykt."

Mobben av förblindade män

lät sina facklor regna över

det bål deras herre påbörjat,

samtidigt som dem alla

skrikandes upprepade orden:

-  I natt ska din ondska brännas från vår jord!

Mitt i denna sorgens by skonad från hatiska rop

satt en gumma i skenat av stearin ljus

med krum rygg. 

I famnen höll

hon tryggt ett nyfött flickebarn,

det flickebarn hon just hjälpt deras

herres älskarinna

att förlösa till

kärlek och hat.

Gumman fällde tårar,

tårar i respekt för liv

tårar för det hon i hjärtat

visste skulle komma...