så  här är det:

som att skala en lök
lager för lager
i tron att man ska nå in till kärnan

när ingenting återstår
står man och gråter
för det gör den som skalar lök
en retning av tårkanalerna bara
imma på glasögonen

tomhänt

men den där tröttheten i hjärnan?
först i efterhand förstår man
- det kanske var sorg