I tidiga år, när tonåren var så svår
Stod jag ensam på kant, kände mig som skolans största fjant
Allt folk emot mig jag vände, förstår inte vad som alltid hände
Ibland hade man sig själv att skylla, men vad gör det när hat ej går att förgylla

En dag då jag skulle räkna matte, kom där en flicka som kallade sig Fatte
Ja, Fatima hon hette, hennes ben flera meter mätte
Ingen mer matte för mig, allt kom att förändras efter flickans hej!
Solen sken som aldrig förr, vi insåg genast att vi öppnat samma dörr

Skolan den var pest och pina, vår enda glädje var att vi alltid var fina
Tills den dag vi färgade håret gult, då vi tyckte allt annat var för fult
Men då vi icke såg, vi skrämde nog iväg varenda påg
Men ej vi led av detta, stanna kvar så ska jag mer berätta

Fest vi hade varje dag, i oss det blev ett himla drag
Sprit vi bjöds på natten lång, tänk att vi lyckades varenda gång!
Folk då säkert blev alldeles sura, det var inte få vi lyckades lura
Men så söta och små, vem ville för oss icke gå på tå?

En dag vi två små troll blev till, tolka det precis hur du vill
Röd och rosa, rosa och röd, i oss det nu blev en himla glöd
I skogen vid skolan likaså, men aldrig de oss kom på, med våra blinkande blå
Ett flertal bränder vi gjorde, översvämningar och stöld vi i våra små händer smorde

Jörgen Mattlar, ej så lång, var inte tillfreds med vår schargång
Rektorn oss innerligt hata, hon oss alltid med skäll brukade mata
Dock vi oss inte brydde, vi de dubbelt så mycket avskydde
Nu vi ännu mer ville busa, genom eld och vatten vi nu skulle rusa

Dock så naiva som vi var, råkade vi i klovarna på en väldans karl
Han oss falska förhoppningar gav, i själva verket ville han dela med sig av sin sav
Bak i en taxi vi satt, åt hans lockiga hår vi ej kunde hålla för skratt
Kisande ögon och fotsulemun, även hans hjässa var ovanligt tunn
Vi trodde att mot slottet vi skulle, men han ville placera oss på Svartbäckens kulle

Många drinkar där vi fick, tiden rusade i tick, tack, tick
Vi flickor små blev fulla som ägg, Fatima spydde nog ner hela hans vägg
På min mun han började slicka, sedan han min högra fot råkade vricka
Odjuret ville oss mer, men trollet mitt liv räddade genom att mig i en taxi trycka ner
Vi vaknade med rasande tunga, här hade han utnyttjat oss så unga

Tiden gick och telefonsamtal han fick
Små söta troll vi kanske var, dock till domstolen sedan det bar
Rädda och små, vi trodde han oss skulle klå
Men tiden gick och domarens förtroende vi fick
Vi vann i all ära, nu han oss ännu mindre höll kära

Åren gick i hispig fart, och allt blev mindre underbart
Vi ifrån varandra fick flytta, nu var livet mindre till nytta
Jobbiga killar vi fick, tur att de inom sinom tid gick
Nu jag tror de rätta har hittats, då dessa ej av Ahlgren har smittats

Idag jag Fatima innerligt saknar, om henne undrar jag var gång jag vaknar
I telefon vi alltid skrattar, ingen annan oss någonsin fattar
På datorn vi alltid chattar, vi konstiga gubbars heder alltid snattar
Vi må vara miltals ifrån varandra, men du en lång väg i mitt liv lyckats vandra!