Skriver i gryningsvattnet
det långa brevet
till nyckellandet

om natten som varit
som farit igen
till andra sidan
av jorden

om dagarna
då himlen är tidiga blåbär
och fullmogna solrosor

om modet
och vemodet
de två sidorna
av att vara

om mörkret
och om åskan
långt där borta
där bergen börjar

om skrattet
när regnet kommer
och bäckarna flödar
och det som är törst
får...

...får leva vidare


Skriver mitt brev
tvagad och skrubbad
med spetsen av mitt finger
i denna yta
som ständigt finns här

Och jag vet
att mitt brev är långt
långt som vasshavets
flätverk av rötter
längre
än orden själva

och jag vet
att det rinner
till alla stränder

där du finns
som ser
att läsa det

du som nuddar
gryningsströmmen
med seende fingrar