Så sakteliga ödet sig format. Huvudet blickar i ett tomt fjärran inre landskap. Envist flyende hår skymmer sikten. Okuvligt närmar sig det ofrånkomliga.

Gycklarnas framfart jonglerar med elden. Tjuvnyper en gumma. Kittlar ett barn. Roar, skrämmer, tjusar, till bristningens gräns. Mot skogen och skuggorna hörs stojandet. Håller det mörkas väsen på sin plats. Elden omger tätnande skymning.

Dryck porlas i törstiga strupar. Hetta från eld, rus, lust, dans stegrar pulsar. Bultande längtan trevar mellan mörkret. Bultande spänning söker sitt utlopp.

Kolsvart är natten och skuggorna täta. Lustens utlopp går inte att kuva. Trädets bark river och hetsar. Mot en sten ett möte så ljuvt. Suckar av åtrå omsluts av gräs och buskar.

Famn till nästa och en ny igen. Allt får finnas i natten som är till för just den. Bära frukt inför kommande spirande liv. Bejaka det som från himmelen givits.

Från fjärran ljudet bådar en kröning. Den väna snart till Guden ska ges. Vackrast är hon i byn av jungfrur. Godhet hennes väsen. Mildhet är det hon ger.

Tystnaden tätnar på given signal. Förväntan sprids hos alla och envar. Platsen för offret en sten så slät. Som om den endast brukats för vila.

Jungfrun på starka armar bars. Lades till rätta på stenen så kall. Kallt blad snuddade hennes hår. Sprättade klänning från huvud till tår.

Folkmassan andäktig av synen de såg. Den väna med blottlagt kropp och hår. Tårar spreds över hennes tysta kind. Stunden av tiden så stilla blev.

Särade ben och armar som bands. Allt syntes öppet och skyddslöst och utan skam.
Kniven rispar lätt hennes barm. Strimman i mörkret så tydligt där rann.

Facklor och eldar sprider sitt ljus. Inte ett enda finns kvar av det rus. Som nyss sin stämning så högt spred. Nu är där endast djuren som väsnas.

Jungfrun ett andetag från ödet hon mötte. Inte ett ljud så tyst där var. Slocknad livet så stilla det gick. Inget längre nu möter hennes blick.

Frid hennes ansikte ser. Ett ljus hon mötte och något mer. Till det okända hennes väg blev kort. Men nu hennes liv ett minne blott.




© Susanne Angelöf