Molnen blånar

och jag vet
att det är sagt
förut


Vinden
som nyss lekt
i björkarna

är gammal nu
och måste vila

för natten kommer

när andra makter
rider genom byn


Du tror
att den som bär
mitt namn

står stadigt
i svartmyllan

med rötter
naglade med urtidsjärn

med drömmar
som har gränser

och med mål
för vandringarna

genom ljusa nätter
och nätter
under månen


Du tror
att den
som en gång blivit

också alltid
förblir

att tigern aldrig
mister sina ränder

och lejonet
aldrig
sin man

att den
som tillhör
denna by

denna värld

är malm
och klippa

hus och hem


Du tror
att det jag skriver
är ristat i hällen

och inte
i sjöns vatten

och att
dröm är dröm
och kropp
är kropp

och aldrig
mötas de två


Och jag vet inte

och kanske
har du rätt

men det rider
andra makter
genom byn

och tigern ryter
om än
på avstånd

och lejonet
jagar
med och utan man

och molnen blånar
och växer
och drar
på vandring

och vinden
blåser inte
samma melodier

som alltid
förut