Det känns som om jag ligger på den slitna asfalten och drunknar i en vattenpöl.

Som om jag står i en knähög grusgrop i sandlådan på gården och inte kan komma upp.

Jag går vilse i träddungen om fyra träd på baksidan av huset och jag hittar inte ut.

Ångorna från duschen blir till den tjockaste dimma och jag går vilse även i den.

De lätta vattendropparna från det ljumma sommarregnet slår som kalla och hårda hammarslag mot mitt ansikte.

Den ljuva sommarbrisen sveper omkull mig som den värsta orkan, om och om igen, tills jag inte orkar resa mig.

Jag ligger på den slitna asfalten och drunknar i en vattenpöl.