Kan en skog bli ynklig

trots sin storlek
trots sitt mörker

kan en björn
mista modet

en varg spårsinnet

ett fält av ängsgräs
högt däruppe
där korna en gång betat

sloka
och blekas
och mista sina dofter?


Kan visan
som levde
i bergen

faktiskt ha lagt sig
till ro
för att dö

efter år
och tider

efter vandringen
mellan munnar
och öron

och dansande kroppar
på loggolven

och närheten
i varandra
i sommarsjöarna?


Kan den visan
glömmas
och gömmas

och begravas
under det döende
fjolårsgräset?


Vet inte

men tystnaden råder
därute

och spåren av vargarna
rinner bort

i floderna
från himlen

och visan grånar
någonstans därborta

där skogen
tar vid