Blek natt placerar rysningar längs ryggraden

Blåsten utanför piskar regnet mot rutan

 Likt armar

Klöser de fönsterrutan

Gnisslande kvistar

Skär i öronen

Ensamheten

Ren skär nattsvart ensamhet

Hennes andetag ekar i tystnaden

Taggtården skär i genom hennes ådror

 Smärtan i själen mer närvarande i natten

Hon skriker de tysta orden

De som ingen hör

Sitter väntande

Väntar på att något ska förändras

Att hennes ärr ska läkas

De i själen

De som finns överallt på hennes kropp

När blodet slutar droppa

Så börjar det igen

Bultandet

 Smärtan

Igen ....Igen...igen

Tråden Taggtråden river

sliter henne itu

Igen Igen Igen