Tystnaden sig sänker

vid gärdsgårdar och vägskäl

Ängarnas ljuva blåklint honungsdaggen, dränker 

Midsommarnattens ljus till natten sagt farväl 

Skogens andar skälver, ber om att få hela  

naturens kropp och själ

Vid flodens strand okuvliga strömmar

På en bädd av mjukaste, vitaste svandun  

Inbjudande till vila och sorgfria drömmar

Renar sinnet från grumligt mörker

Ängslans vassaste glasskärvor

pulveriseras till lenaste fågelfjun

Bind framtidens kransar av hoppets tilltro

Smycka dem med levande ljus

Släpp ner dem från självkänslans uppbyggda bro

att flyta skimrande i tidens flöde

Lys upp hjärtats lövade hus och njut

hängivet av livets storslagna öde

I midsommarnattens milda ljus

Kan underverk ske 

Om tron bejakas och viljan är att ödmjukt be

 © Linda C Hansson