Älskade,

Det har gått långa tider. Floder har forsat

vägar har kortats, eldar har brunnit och släkts.

Jag har läst dina brev som du för länge sedan skrev

om saknad, molande längtan och en outtömlig väntan

på mig.

 Jag blev förd bakom ljuset. Mitt unga hjärta så fruset

att jag tog avstånd från dig.

Pappret är nu bräckligt och bläcket blekt

men för mig är det tillräckligt att veta

att du fanns där för mig.

Denna kväll duggar regnet stilla från en klar himmel.

I skyn syns en ensam fågel på väg.

Hon följer tidens vind och under sin vinge

bär hon min hälsning till dig.

Farväl,

Din dotter för all tid

P.S. Min önskan kommer troligen aldrig slå in

att du mitt svar någonsin får

men var du än befinner dig

min kärlek till dig består.