Det finns en kvinna, hon hatar mig, eller hon älskar mig, men jag bränner mina tårar långsamt tillsammans med henne
..det har alltid varit en latent sanning. Liksom att det nu är sant att hösten är långt gången..
hon säger:
vi bär båda, båda skulden till dethär, även om jag har svårt att se exakt hur jag var involverad I att hon låg med sin kollega två gånger.
Det som finns kvar är detta:
den sista vintern.
den sista julafton
tyngden av alla de år som faller över mig.





Jag lyfter mina skratt lättvindigt tillsammans med dig..