Ibland, när man tänker på livet i stort
undrar man vad som var menat,
man säger sig själv att allt är som förgjort,
och tar sig en halvpanna renat.
Genast får tillvaron rosig nyans,
radion spelar – man tar sig en dans.
Dyster blir yster, och mörker blir ljus,
upprymd man fylls av ett rus…

Oh, stackars fan,
där du lullar omkring i en dimma.
Som en banan
har du kroknat och skäms i ditt skal.
Oh, stackars fan,
Ganska snart ska du bakrus förnimma,
helvetets kval
blir en fasansfull final.

Så nyktrar man till och fattar beslut:
Nu måste det bli nya vanor.
Det enda man unnar sin törstiga trut
är mjölktetror i långa banor.
Men magens protester och andra symptom
får dig att frångå att vara fantom.
Allt har en ände, och kroppen minst två
– det blir att på nytt fylla på…

Oh, stackars fan,
där du lullar omkring i en dimma.
Som en banan
har du kroknat och skäms i ditt skal.
Oh, stackars fan,
Ganska snart ska du bakrus förnimma,
helvetets kval
blir en fasansfull final.