Regnstinna skyars innehåll
slår mot marken utan kontroll,
Jag går med uppspänt paraply,
ser andra brådskande undfly.

En genomdränkt katt sig hastar
från regnet som står som kvastar.
Själv står jag still en liten stund,
betraktar en dam med sin hund.

Men jag stretar på i höstslask,
trampar på en och annan mask.
Himmelens slussar allt sköljer,
under mitt ”tak” jag mig döljer.

Så slår jag mig ner på en bänk,
trotsar regnets envisa stänk.
Frestande är att sitta kvar,
om det så regnar flera da’r.

Mig spelar det alls ingen roll,
jag har ju min egen paroll.
Så Pluvius, gör vad du kan,
vad rör det mig - en Vattuman.