När jag skriver en dikt
är det av största vikt
att det finns ett slags hum
om ting i tid och rum
för sinnesfridens skull.

Inte direkt en bikt
men ändå något slikt
utan att vara dum,
lagom het, snarast ljum
i rimkryddad kastrull.

Om inte magnifikt
så möjligen unikt,
väl vispat till skum
och måttat tum för tum,
långt ifrån överfull.