rädd

så in i hellregnande och kaskadöverflödande

oväderskänningars blixtvarningars mäktighet

räcker med en enda minsta

hmm

med

tryckhot och knäfallande krälande

i slem smuts och sörja

börjar jag mina våndords nerfärd

i hundraåttio blås

går i lås

när du så ler

efterlåt

och jag fäller mig själv 

i välgjorda våndors verklighet

i egenskap av eget gap

det stora svarta hålets hot

jag så gärna gräver

med tvångskomprimerad

tillitsavtvingande tålamodstärande

tvetydig förtvivlan

(man lämnar inga säkra vägar in

och dina hmm är mina sista stenar

i den flod

jag låter forsa vilt)

jag lämnar sakta men medvetet

den förestående tid

för andras välbefinnandes skull

jag lämnar skulden därhän och

alla tidigare tvivel

(nya korsningar borde ha gatlysen

innan trafiken släpps på)

rädd

att kväva dig av mina egoistiska behov

att alltid

ösa ösa ösa

båten jag seglar med

bråten jag släpar på

låten jag förseglar med

förseglar min värld

med tysta bojor för ditt hjärtas skull

att aldrig tvingas dämpa rytmen

jag ber dig och frågar

enkelt

http://www.youtube.com/watch?v=-tiCO1t8HFA

allt

för att lindra din plåga

din tvekan

frågar jag

och låter dig leva utan tvingande svar

din egen hemliga värld

(rör jag ej)

därför är jag tyst

ibland

ibland

för det finns en ek

finns en kulle

och det finns ett land

där ingen rädsla tär