*

dina klockor lyder

under dina lagar

jag lyder ej

beklagar det snaran där håller

timmar med alarmröda konturen

minuter med snabbdöd och i buren längst in

sekunder med andnöd

som du fäller mig med ord

fäller jag tid med bröd för mödan värt

bakat på tidlösa plåtar

och med magen mätt

behagar jag bara justera för jetlag

i mina trollegs för rätt vägs strävande

vävande nästa historia

under regnen jag dragit ner

sen vänder jag timma ner likt

jag vände mjöl mot gräns

och trycker den genom

utanför

till väl formad sfär med svampens form

(tidens norm trattad)

och låter den gräva själv

medan jag svävar över min barndoms älv

och ser dina hål

ofärdiga

hittar dig grävande

hävande tid hit och dit

(där kryper gamla sekunder omkring
så jag sular om
klackar om och slår sen i tak det som blir över
min baktids framtid med dig

i ett gränslöst nu

bävande)

med älven kraft

du behöver bara

ställa om dina klockor

till Ben H(o)ur

så där som glasen vänds enkelt

på en predikstols sarg

från 1100-talet

med vänster hand

sen dra din tid baklänges

genom mig och genom valen

som dået vändes

kändes sanden vid stranden

bändes banden

tills bristning bröt en stig

för framtids klockor

och glasen spricker för både sjömän

och präster

och aldrig mer

är vi mer här

än här

just nu

*