~*~

The Herald sounds his horn this hour...
What happens? - God be my solace
The Maiden is captured within the tower,
captured by the knight's own chest

Time is long,
melancholy fills my song...
The Maiden is captured within the tower

If I owned crossbow and axe,
if I owned arrow and lance,
in my arms the maiden would rest,
never would she rest in his arms

Time is long,
melancholy fills my song...
The Maiden is captured within the tower

The wall tower would give way
and the knight upon spears be torn,
and the maiden love me the same,
as she has loved me before

Time is long,
melancholy fills my song...
The Maiden is captured within the tower

Lance I do not own, merely a lyre,
where I sit at the wall of the tower
The Maiden, my love, and my desire,
when shall she be coming out from there?

Time is long,
melancholy fills my song...
The Maiden is captured within the tower

Does she hear the wailing, which rises
from the longing, which bears her name?
Does she listen, hears she? She is silent
smothered by his kisses and arms once again

Time is long,
melancholy fills my song...
The Maiden is captured within the tower

I shall abide by the tower watching,
perhaps she will hear my heart's outcries
I will be singing, dreaming, and forsaking,
it won't be long until the free maiden flies

It won't be long, it won't be long
until she shall hear my song,
the maiden, captured within the tower...

Victor A. Östlund (1891-?)

L Patrik WJ english version 08 Juli 2011

Visa i Folkton


Härolden blåser i hornet...
Vad sker? - Gud vare min tröst
Jungfrun är fången i tornet,
fången vid riddarens bröst

Tiden är lång,
vemod fyller min sång...
Jungfrun är fången i tornet

Ägde jag armborst och bila,
ägde jag pil och lans,
i min famn skulle jungfrun vila,
ej skulle hon vila i hans

Tiden är lång,
vemod fyller min sång...
Jungfrun är fången i tornet

Tornmuren skulle ge vika
och riddaren steglas på spjut,
och jungfrun älska mig lika,
som hon mig älskat förut

Tiden är lång,
vemod fyller min sång...
Jungfrun är fången i tornet

Jag äger ej lans, blott lyra,
där jag sitter vid tornets mur
Jungfrun, min kära, min dyra,
när skall hon komma därur?

Tiden är lång,
vemod fyller min sång...
Jungfrun är fången i tornet

Hör hon den klagan, som stiger
ur längtan, som bär hennes namn?
Lyssnar hon, hör hon? Hon tiger
kvävd av hans kyssar och famn

Tiden är lång,
vemod fyller min sång...
Jungfrun är fången i tornet

Jag skall dröja vid tornet och vaka,
kanske hör hon mitt hjärtas skri
Jag skall sjunga, drömma, försaka,
tills jungfrun en gång varder fri

En gång, en gång
skall hon höra min sång,
jungfrun, fången i tornet...