~*~

Då ännu denna Världen ej vore, och det Vilda Kaos
Styrde där nu dessa Him'lar svallar, där Jorden nu vilar
Uppå hennes Mittpunkt sväv'nde, då under en dag
(Ty Tiden, ehuru i Evighet, tillämpad's [580]
Uti rörelse, mäta där alla bestående ting
Genom nutid, forntid, och framtid) en sådan dag
Som Him'lens storslagna År frambringar, den Empyriska Skaran
Utav Änglar medelst Imperiska kallelser ditbring'de,
Oräkneliga inför den Allsmäktiges Tron [585]
Oförtövat ifrån alla Him'lens hörn sig uppenbarade
Under sin Hierark uti skinande ordnar
Tio tusende tusenden Baner högt uppr'sta,
Standar och Fanor emellan Förtrupp och Eftertrupp
I Luften framströmmande, och som kännemärken tjänade [590]
För Änglaordningen, för Ordnarna, och dess Grader;
Eller såsom deras glittrande vävnader lovpris'nde bar de
Heliga Minnesmärken, värv utav Patos och Kärlek
Upptecknade eminent. Sålunda när i Globosfärer
Av obeskrivlig omkrets de stodo, [595]
Globosfär inom Globosfär, den oändlige Fadern,
Vid vilken uti den omfamn'nde sällheten Sonen sutto,
Mitt ibland allt som från ett glödande Berg, vars topp
Klarheten hade osynliggjort, sålunda talte.

John Milton 1667

LPWJ svensk version 10/07/11

Förlorat Paradis: Bok I - V (J.Milton)