det doftar sött och lent

oförstört

omedvetet om livet

och mitt saknade hjärta

litar det på mig

och tyr sig

mina naglar blir till klor

under mörkrets infall

hungrig på den oskyldiga

slickar mig om blodröd läpp

och njuter

vidgade pupiller

fixerade

andhämtningen avslöjar mig

men det lilla lilla lammet

andas varmt i min nacke

och sover tungt

med ett tyst leende

kysser jag lammet på halsen

ondskefull är jag

sov nu finaste

och oroa dig inte för vargar