Jag sitter upp
Hör lädret knarra mjukt av fotens tyngd i stigbygeln
Lugnar med en långsam smekning över halsen
Känner värmen från den lena pälsen
mot tangenttrötta fingrar

Musklerna under mig rör sig framåt
aldrig har jag känt mig starkare
Genom djupa andetag
återfår jag styrkan
och leendet

Ingen smärta i kroppen känns längre.
Inga tårar bränner längre
bakom skärmtrötta ögon.
Inga krav, måsten eller pling av mail i inkorgen.
Det är alldeles tyst.
Endast ljudet av hästskor mot fuktig grusväg
skapar rytmen vi följer

Jag blir lugn
Svettig, andfådd och varm. 
Men lugn.

I sadeln känner jag mig som allra tryggast.
Inget ont kan nå mig där.