Jag lämnade dig.
När du var som mest sårbar.
Feber. Frossa. Smärta.
På världens otäckaste plats.

Där lämnade jag dig.

Bland främmande människor. 
Kanyler. Blodprov. Röntgen.
Du var livrädd.
Jag kände det.

Jag fanns inte vid din sida.
Där jag alltid lovat att jag skulle vara.
Jag övergav dig.

I två dygn var du på sjukhuset. 
Jag fick inte vara där. Fick inte lugna dig.
Kunde inte hjälpa dig.
Och jag. Jag kunde inte sluta gråta.
Jag hade gjort det jag hade lovat att jag aldrig skulle göra.

Lämna dig ensam.

Din tomma plats i soffan. 
Ingen som skällde när dörrklockan ringde.
Ingen mjuk päls under smekande hand.

Ensam

Plötsligt fick jag hämta hem dig.
Och du såg på mig med ovillkorlig kärlek och gränslös lycka.
Allt var glömt. Förlåtet. 
Du struntade i att jag hade lämnat dig där.
Du var lycklig i nuet.

Min älskade lilla hund. 
Lämna mig aldrig.
Inte ens om det är för mitt eget bästa.