Jag skulle ju på den där festen,
ni vet, den där han också skulle på?
Jag tog ju klänningen som sitter lite tajt
och de lila skorna med decimeterhög klack
som jag vet att han tycker
att jag får så snygga ben i
Sen släppte jag såklart ut håret,
även fast jag egentligen passar bättre i uppsatt,
för det är ju hans favoritfrisyr

"Inte för att jag bryr mig om vad han tycker"

tänkte jag innan jag la på det sista lagret mascara
och klapprade ut i natten
(mycket längre än vanligt)

Men när jag såg honom stå där,
skrattandes med sina vänner,
slog något till mig i magen
och när han såg på mig
(gud, han har så vackra ögon!)
tappade jag ansiktet helt

När han stegade fram mot mig
ville jag hålla huvudet högt,
precis som jag brukar
men istället var jag tvungen
att kasta mig ner från mina höga klackar,
för att krypa omkring på golvet
efter mitt tappade ansikte

"Skit också. Jag som sminkade det så fint"

Då böjde han sig ner,
plockade upp mina maybelline-läppar
(hoppas han trodde att jag var född med dem)
och borstade av dem

Jag önskade lite att han skulle
lägga dem mot sina,
men istället lämnade han över dem till mig,
log mot dem,
och vände sig för att gå,
till den där nya tjejen som satt vid hans bord
och hette Saga

När jag stod där med mitt tillbakaklistrade leende
önskade jag verkligen Saga,
ett lyckligt slut

...men måste det vara med just min kille?






...