Du rinner in i mig,
porlar,
forsar fram
genom vener,
nerver

Ord
som trillar
från mina läppar
kan aldrig göra
känslan
rättvisa

Du känns i mig
som du gjorde förut
då du alltid fanns nära,
oavsett halvklotet
som skilde oss åt

Dina varma blickar,
din närvaro och kärlek
försvinner in i mig,
absorberas,
får mig att växa starkare
på ett annat sätt
än vad jag varit stark förut

Jag har svalt smärta,
mött världen
med ett leende
och vant mig
vid den svarta klumpen
jag alltid burit i bröstet
som om den inte ens
bekommer mig

Kraften
som din kärlek ger mig
gör att jag orkar,
vågar,
ta svart klump i bara händer,
omfamna,
smeka den varm
tills den smälter
och silas bort
genom mina fingrar

Jag hoppas så
att jag kan göra
precis samma sak för dig
där jag bor
allra längst in i det som är du
för det är just där
jag hör hemma

Du rinner in i mig,
porlar,
forsar fram
genom vener,
nerver

Och jag vill alltid
älska som nu






...

Marcus