I dina händer
växer världen,
i varje hjärta
sår du ett frö

För du har den förmågan,
att nära, vårda, värma,
att väcka fågelkvitter
i omvärldens bröst

Dina ögon ser,
igenom och långt in
och du lyssnar
med hela kroppen,
omfamnar det du hör,
viker omsorgsfullt ihop det
till vackra näckrosor
som slår rot
i dina händer
innan du försiktigt
planterar dem
tillbaka där de kom ifrån,
där de hör hemma,
där de kan växa,
frodas

För så är det
att prata med dig,
så är det
att bli lyssnad på av dig

Trassel av tankar,
virrvarr av känslor,
tar du in,
reder ut
och stoppar tillbaka

För du är närvaro,
du är harmoni,
du är lugn

Och du sprider det
runt omkring dig
där du går,
till de människor du möter,
till världen
och till mig

Du sår frön
i allas hjärtan
och väcker fågelkvitter
i allas bröst

För det är din förmåga,
och det kan bara du,
bara du






...

Peter