Varning för stillestånd!

på valvet alla hade fyllt med nådens nonsens
och kärlekens kranka kontrollbehov

står det än idag med silvriga bokstäver:

"Det gungar bara om blått möter blått,
i rätt nyans."

erkänner till viss del det turkosa
modet

att fälla en lyktolpe när den just tänts
är inte alls lika med att släcka

sin törst efter upplysning
därför tenderar vissa nyanser i livet
motstå frestelser

efter färg

ingen är där än
för inga frekvenser har satt sina spår
i vare sig hinkar eller himlar

och blandning är ändå den vackraste

erkänn

som en anstykning nyans
på en palett i förgylld värld

det kan aldrig bli en tavla av
bara grönt

men nu till huvudtemat:

ifrågasättnignen av något som av en del
anses som en omöjlighet

"Varför kan inte en objektiv åsikt sammanföras med en subjektiv känsla till en giltig form av helhet, om det ändå som enligt din/"allas" mening, bara är nonsens allt jag snackar om?
Säg t.ex. att min åsikt är att

känslor objektivt sett har eget liv, och konstrar och gömmer sig eller boostar ut i helet onödiga utspel, om man mentalt försöker styra dem åt andra håll,

samtidigt som jag känner att så är fallet och hela mitt inre bejakar åsikten med en bekräftande fysisk reaktion som en rysning följd av ett stort leende och en tillstampad grästuva så baggarna flyr och morgondaggen skvätter, medan jag nickar frenetiskt för att i samma minut höra mig själv utropa:

'JAAAA så är det ju!'

Är inte det ett giftermål mellan en vidsynt, om än något tillfälligt förvriden, objektivt tänkande hjärna och ett subjektivt överegoistiskt men öppet hjärta?

eller överlever objektivitetens ande endast så länge den är kontrollerad av allas åsikter, och hållen svävande i luften helt oantastbar för gemene man och kvinna, bara för att sedan slås undan av subjektivitetens egoism när den tar över kontrollen i sin blinda värld av stoiskhet och tunnelseende?

Va? Förstår du hur invecklat det blir att byta ringar där?

Frågan som frivilligt och fogligt följer efter denna fundering, och helt är i kast med min egen form av logik - grundad på oräkneliga våndor av hastigt påkomna självvärdeförminskande solarplexusattacker just för att min egen egoism har kämpat både relationsolympiader och ensamlevargrubbelsvärdsmästarfighter - låter som här nedan kommer (med en anings touch av lågenergihysteri i formen; medvetet och glatt, förnöjt överskottsintag av känslomässigt lättsmält men fysiskt hårdsmält högenergi;

en helkvälls tuggande på mjölkchoklad och därmed också en ganska hög halt varningsläge i området 'självdestruktiva egenanalyser och fåniga fniss och floskler'):

Hur  hela vida världens slamrande korsdragsöppna fönsterluckors symfonibackup, ska jag veta detta infekterade och tudelade dilemmas svar,
när du inte ens själv vet

vad det är för färg på ett ufo?"

*

i min lilla lilla värld av ögon

ser dom alla åt ett särskilt håll

men dom ser ju aldrig nånsin mera

som dom andra 

på samma boll

som globen

en del av huvudet - stadens öga

halvt erkänt klot

resten nerkört i backen

som om det vore en skam att 

visa hela bollar

jag hejar fortfarande på

MA Numinen

vem vet vad där är för färg under

som motar alla ollar i den grind

tjuren med de otagna hornen står

vågar du blunda och gissa

det vitan ser det svärtan ger

jag tvärtom ber om mer

och vänder öga ut och in

för synen den är din

och alla bollar rullar

om sig själva

om dom inte

får studsa

*

Nå, vad var det nu för färg på ett ufo sa vi?

Så klart det är svart.

Så länge vi inte vet vad det är kan vi heller inte anta att färg existerar i dess värld och alltså blir svart enda svaret i och med att svart är det enda vi ser när ingen färg finns.

och gröna små män har naturligtvis alltid varit

våra egna skuggor mot naturen

gräsrotsnivån bevisad - svarta speglar

bersån har alltid syren

i cirkel med tänket - vita regler

(hukar mig långsamt
med mina tysta tal och takter
och söker mina rötter

i mitt blåa gräs 
och låter mina fötter viska
sanningen till mina rötter:

Dom har aldrig blivit kyssta
av ett troll

med öga för färg

i form

av en alien landad
i min mittbenas virvelcenter
med en boll färdig för kast

mot ett plank

av vita och svarta tangenter

*

att synkronisera en synt
till att jobba som akustisk gitarr

är som att landa ett ufo
i mittbenan

för att det är tillräckligt brett
asfalterat; utväxt konstaterat

dags att färga håret igen
för nu har trollen 

fått fnatt

och skogen är full utav barrdoftskrig
i gröna och blåa nyanser

och myrorna vet att tur-kosan ryker
av nykokta kaffet
bara när kylan går in mot land

*

[Grönt för kärleken; chakra hjärta.
Blått för kommunikationen; chakra hals]

skogen i hälsingland

som ett hällsingskt bi

vattnen i helsingfors

helsing ki

kom loss och kom över havet

till oss 
när jag skriver den elden 

till ånga

*

det är troll det är flygfä
som retas och slåss
det är roll som spelas
i hagen för oss

där kon står för spel
och trollen för roll

att bossa en kossa
är lönlöst du vet

så kollades min fot
så missades min boll

*

kontroll kontroll kontroll

*

i badrummet
en förpackning

svart
igen

*