Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vilse, ingen återvändo, slutstation?

 

hur kunde jag förirra mig så långt

nog har jag dåligt lokalsinne
men ändå
hur kunde jag förirra mig in i den här kroppen
ovig och värkande

det var inte hit jag hade tänkt mig
och nu hittar jag inte ut
korsvägen är passerad utan återvändo

jag gör det så bekvämt jag kan för mig
kväver paniken
och slår ihjäl tiden




Fri vers av Måna N. Berger
Läst 183 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2011-07-21 00:31



Bookmark and Share


  Elaine.S VIP
Det är först när man tappat bort sig som man inser hur långt ifrån sig själv man är, fast man kanske är sig själv närmast. Ibland saknar man verkligen kartan över sig själv. Det finns en sådan .
2011-07-24

    Tea Alex
Sorgligt...
2011-07-23

  Larz Gustafsson VIP
Resignation är ibland en helt normal reaktion.
Men du är ändå aktiv och alert.
2011-07-21

  Catharina Edin VIP
Oj, så uppgivet, och en sådan suverän skildring av just uppgivenhet!
2011-07-21
  > Nästa text
< Föregående

Måna N. Berger
Måna N. Berger