Jag går igenom tomma korridorer med låsta dörrar. Mina klackskor ekar tomt mellan de vita och kala väggarna.

Jag vandrar genom ett kargt ödelandskap med bara ett fåtal växter som halvdöda kämpar sig kvar. Vattnet i källan är förgiftat.

Jag vadar i svartsmutsig snö i rondellen mitt i den trafikerade ringleden. Jag går i cirklar. Runt, runt, runt.

Jag är barfota i den varma sanden. När jag vänder mig om finns där inga fotspår, inte ens mina egna.

Jag är vilsen och ensam.