Jag har inte växt på flera år
men när jag står brevid dig
Krymper jag minst fyrafem centimeter

Frånvaron av ditt ansikte
återspeglas i varje spegel
Och mina trumhinnor spricker
av ekot från dina ord
som aldrig sagts

Jag får snö i ögonen
vit pudersnö
När jag springer för att hinna ikapp
dig
Jag har dina döda hudceller i mina händer
och saknar
Dina fingrar mot min hud

Världen är öde
och inget av dig är kvarlämnat
Endast vibrationer av ditt hjärta
som får mig att skaka neurotiskt
snart krossas verkligheten
som porslin mot stengolv

Allt går så oändligt sakta
i väntan på dina hjärtslag
Jag kan inte vänta längre
snart spricker skinnet
Då allt det fula sväller

Jag undrar om du fortfarande
har blod under naglarna
\'vilket svagt litet fågelhjärta\' sa du
Och klöste sönder mitt inre

Du sprang på kilometerlånga ben
och jag kommer glömma
doften av ensamhet
ditt hår i mitt ansikte
var det sista jag kände

Jag hann aldrig i kapp dig,
hittade dig aldrig...

Men jag tror att jag
kanske fann mig själv