kvällen innan jag skulle hem från min fjällsommar

brukade jag packa ner mitt favoritfjäll Kaskaivo i kappsäcken

fast det smet alltid ut nån gång under natten och

reste sig som vanligt,

stort och mäktigt

på sin rätta plats bortom mörkgröna skogar

när jag sömndrucken kröp ihop på postbussen 6.15

för ett dygns resa mot trottoarernas och storhusens hemvist