när månen bara lös upp hela nejden med sitt gulvita blod
Och det var då som det bara hände, det som inte fick hända eller ske
Jo, för det var då som det bara började att växa ut hår på mina händer
och ansikte och hela min kropp
Och inte bara det
Hela mitt ansikte bara drogs ut när jag förvandlades till något hemskt och groteskt
För nu så kunde jag se speglandes i vattenbrynet att jag även hade fått riktigt sylvassa tänder
vilket gjorde att jag bara började yla som bäst
Som en riktig Beast!
Whoooooooooow!

Hon gick där på stigen, ensam fram i skogen, på väg hem till den lilla så söta och röda stugan
Hem till sin lilla säkra borg
För efter att ha plockat svamp hela dagen, och långt in på kvällen, och natten
så hade hon nu fyllt till breddgraden av sin korg
Så nu försökte hon bara skynda sig hem, eftersom hon visste och förstod
att klockan bara måste vara över tolv
och midnattstimmen slagen
Och eftersom det var fullmåne ute nu, så förstod hon även
att varulven nu bara måste vara vaken

Och det var då som jag bara hoppade fram, så söt och grann
framför henne
Whooooooooooow!
Ylade jag, så skrämmande jag bara kunde, helt galen!!!

Men då så log hon bara emot mig och skrattade lite gott
med orden
Men där så är du ju, min lilla älskling!
Min egna lilla varulv!
Ja, jag bara undrade vart du hade tagit vägen någonstans?
Sedan så tog hon bara tag i min så ludna hand, och började att släpa hem mig så sakta till den lilla
men så söta och röda stugan
Den lilla söta och röda stugan som nu bara råkar att vara våran tillsammans
Och det fanns inte en chans, att jag nu bara skulle kunna bryta mig loss ifrån hennes nu
så hårda järnhand...

Det var efter midnatt!

Ken Cassel
6/8-2011.