Jag håller mitt kalla och hårda hjärta i ett krampaktigt grepp.

Knogarna vitnar.

Fast.

Ett frö är sått.

Ditt leende värmer som solstrålar och gör sprickor i isen.

Med ditt skratt rämnar min mur.

Mitt grepp mjuknar.

Ibland är det befriande att se sig själv i spegeln.