I kanske bara fyra kvadrat
säkert aningen mer om det mäts

upp på fjädrar och under fäll

i ett gömsle och fristad
omgjord garderob om ni så vill

där målad strukturtapet
tolv trappsteg och en sned list
en gång blev till ram

och en existens


i hans dojo, kan så vara




och där
ligger han

i sitt dunkel

känner pulsen i en fot,
drömmer sig bort
som förut och igen

till ett Kyoto
där körsbärsblommorna lät sig sväva
blott en tum över hans bröst

och där som vattnet vattnet lät sig beträdas
men endast av en geishas lätta steg

för, som utan tvivel och med blott en krusning
känns ytan

runt honom
nu

alltmer spänd


Och han känner
hur hans knä
blir som till en kulle och ett berg

att det föder sig, på hans dalar
och som det leder
pulsen
till

ett lår

en sträcka
lika gärna, länk, tänk
till sträckan Hallsberg-Göteborg

och att där kunna skönja
en svagt dunkande ur en tillsynes skarvlös räls

nåväl, inte en Aveny
ens ett stråk
kan stilla en väckt törst

men likväl
sträckan kan inte förminskas
inte mer
och inte till, som förut

för loppet av en sekund
räcker mer än väl,
men känns inte längre som en skogsduvas smattrande slag

och han drömmer vidare och till mot förut

för som magen
av tanken
blev till ett Ölands allvar
av solen bränt


det var ju faktiskt
och som allrahelst
redan känt

att lika barn leka bäst


och att fåken blåste norröver
upp mot hans bröst

för där stormar havet
och där känns nu
en långt gången höst

i vågor som guppar
klumpar som sväljs
äpplen som sväller
i munnar som stängts

till ögon som blundar
ögonblick som rullar
och till blad som vänts

men att vända
tillbaka till en dojo
där allt är fullt möjligt

är ändå hans val

där vill han dröja
och där vill han nog
ändå

vara kvar