Hur dagen valde att smita iväg
hur den nu ter sig
därborta, på andra sidan backkrönet
vilsen i den stiglösa skogen

blek och obekväm

den behagade inte ens stämpla ut
fegt kan tyckas

och hur träden

Eken, den kullblåsta björken
inte minst den spretfingrade lönnen
knäpper sina händer
tystnar i kylan

hur de bugar, niger nu

Ja, jag förstår dem
jag äter mer vitaminer, algtabletter, försöker hålla mig
vaken
klappar den frusna katten, eldar

ids just inte annat

jag böjer mig också
nu, när Februari kommer på besök