ja, det var
en ny, mildare
smått förlåtande
törnedans

som drog in från öst
den natten, i början av Februari

och du,
så lätt
du gömde mina sanningar
i din mun

vaskade dem

-

så stillsamt
du, där under månens sken
och att inte bara självaste, mörkret
föll över ditt träd

alla dessa molnskuggor
den natten

 
att bara kunna ana
dina, grenars ,tyngd
att få lösa ut
min, fallskärm

att få dala ner

-

och det var inte längre svårt
att inse, att förstå
hur lätt en man kan bli betagen
lika lätt en annan bedragen

hur tunn väv
lätt spänns

hur lätt ett par kupade händer
ett ögonblick vänder
och hur lätt en veke 
i båda ändar bränns

i en natt
som denna