augusti månsken 
och jag vet att i de mörka kvällarna vibrerar
dikesrenarna av gräshoppors musik

men jag ska aldrig mera höra dem
och aldrig mer ska jag uppfånga de fina
dofterna av markens gräs

jag vet att jag ska aldrig mera vara fri från värk
och det är mycket som jag aldrig mera ska

vetskapen knyter sig i magen
som en ångest av det lindrigare slaget
som att vara sen till bussen

inte desto mindre är det mer och mer
som kuvas under skuggan av det ordet: aldrig

aldrig mer

- dock lever jag idag
min stund är nu
och aldrig mer